Tokyo International Film Festival 2017: Ryusuke Hamaguchi's Triumph and the Rebirth of Japanese Cinema
År 2017 fick den japanska filmfestivalen i Tokyo ett nytt, kraftfullt anslag tack vare regissören Ryusuke Hamaguchis debutfilm “Happy Hour”. Filmen, som skildrar fyra kvinnors liv och relationer över en femårig period, vann festivalens stora pris – “Tokyo Grand Prix” – och blev genast omtalad för sin realistiska avbildning av det moderna livet i Japan.
Hamaguchi, född 1978, hade tidigare regisserat flera korta filmer och dokumentärer, men “Happy Hour” var hans första långfilm och markerade en vändpunkt för den unga japanesen. Filmen hade premiär på Filmfestivalen i Locarno samma år och fortsatte sedan att visas på festivaler över hela världen, där den fick strålande recensioner.
Men varför blev just “Happy Hour” sådan succé?
Svaret ligger delvis i filmens ovanliga struktur. Den följer fyra vänner – Jun, Sakura, Fumiko och Setsuko – under en period av fem år. Vi ser dem navigera genom kärlek, karriär, förluster och självförverkligande, allt medan deras vänskap förvandlas och utvecklas. Filmen saknar traditionell konflikt eller dramatisk kurva, men det är just denna saknad som gör den så gripande. Hamaguchis subtila regissörskunskaper fångar komplexiteten i mänskliga relationer på ett sätt som känns äkta och rörande.
“Happy Hour” är en film som uppmuntrar till eftertanke och kontemplation. Den ställer frågor om identitet, syfte och betydelsen av att vara del av något större.
Här är några faktorer som bidrog till “Happy Hour"s framgång:
- En realistisk skildring av vardagslivet: Filmen undviker klichéer och idealiserade bilder av Japan. Den fokuserar på de små, vardagliga ögonblicken som formar våra liv och ger oss en djupgående insikt i kvinnors upplevelser i det moderna Japan.
- Komplexa och trovärdiga karaktärer: Jun, Sakura, Fumiko och Setsuko är inte perfekta hjältar. De har fel, tvivel och rädslor, precis som alla andra. Men det är just detta som gör dem så relaterbara och intressanta att följa.
- Subtilt men kraftfullt berättande: Hamaguchi låter handlingen utvecklas långsamt och metodiskt. Han använder sig av långa tagningar och sparsamma kamerarörelser för att skapa en känsla av intimitet och autenticitet.
“Happy Hour"s konsekvenser för den japanska filmen:
- Förnyelse av realistisk film: “Happy Hours” framgång inspirerade andra japanska regissörer att experimentera med mer realistiska och humanistiska berättelser.
- Internationell uppmärksamhet: Filmen visades på festivaler över hela världen och hjälpte till att sätta fokus på den nya generationen av japanska filmskapare.
Filmens framgång på Tokyo International Film Festival 2017 banade väg för Ryusuke Hamaguchis karriär. Han fortsatte att skapa prisbelönta filmer som “Asako I & II” (2018) och den Oscar-nominerade “Drive My Car” (2021), där han återigen använde sig av sin karakteristiska stil för att utforska djupgående teman om sorg, förlåtelse och mänskliga relationer.
Hamaguchi är ett exempel på hur en ensam individ kan förändra ett helt fält genom att våga bryta med konventioner och tro på sitt eget visionära perspektiv. “Happy Hour” är inte bara en fantastisk film – den är också en viktig milstolpe i utvecklingen av japansk film.
| Filmen | År | Pris/Utmärkelse |
|---|---|---|
| Happy Hour | 2015 | Tokyo Grand Prix, Tokyo International Film Festival |
| Asako I & II | 2018 | Nominerad till Golden Bear, Berlin International Film Festival |
| Drive My Car | 2021 | Oscarsnominering för Bästa film ( internationell ) , Palme d’Or |
Ryusuke Hamaguchi är en av de mest spännande regissörerna i dagens Japan. “Happy Hour” är bara början på hans briljanta karriär. Vi kan se fram emot att uppleva många fler mästerverk från denna talangfulle filmskapare.